» Hem

» Artiklar

» Filmer/Tips

» Flugor

» Vattenflöden

» Kontakt

» Nyheter

» Läst & testat

» Länkar

Öringfiske på Tundran


Sune Westberg med en magnifik 3,2 kg:s öring tagen på Kolahalvön i augusti 2005

Telefonen ringer 04:00 och jag är ur sängen på två sekunder. Märkligt, tänker jag, hur pigg man kan vara så tidigt på morgonen efter endast tre timmars sömn. Måste bero på vad som väntar oss, funderar jag vidare och ringer Matte för att kolla att han är vaken.

Vi är på Sky City Hotel på Arlanda, en lördag i mitten av augusti och anledningen till den tidiga morgonen är att vi ska flyga till Murmansk klockan sex och sedan vidare ut på tundran för en veckas öringfiske. Vi samlas i receptionen halv fem och äter frukost. Gänget som ska fiska ihop en vecka består av Martin Falklind, som är vår reseledare, Maria, Lasse, Veikko och Micke samt jag och Matte. Dessutom ska William Moberg-Faulds och Joel Pettersson med för att göra ett program om öringfisket på Kolahalvön för serien ”Jakt och fiske” i TV4+.

Resan arrangeras av Kharlovka Company, ett bolag som ägs av en engelsman vid namn Peter Powers. Kharlovka Company har fiskerättigheterna för bl a Eastern Litza, Pina, Kharlovka och Rhynda. Kharlovka Company samarbetar med svenska och norska LOOP på det viset att LOOP tillhandahåller reseledare för öringexpeditionerna på tundran. Kharlovka Company kan, förutom öringfiske, också erbjuda laxfiske i Rhynda och Kharlovka.

Vi checkar in och kliver på det chartrade planet som ska ta oss och ett gäng engelska laxfiskare till Murmansk. Efter ett par timmar landar vi i Murmansk och tar oss utan problem genom passkontrollen. Inne på flygplatsen träffar vi Örjan Lundholm och ett gäng norrmän som precis avslutat sin fiskevecka på tundran. De berättar om relativt trögt fiske på grund av värme och torka men ger oss tips om att fiske med stora torrflugor varit framgångsrikt. Vi måste vänta till tre-tiden på eftermiddagen innan vi kommer iväg för dimma på tundran har omöjliggjort flyg med helikopter.

Vi packar in oss och vår utrustning i två minibussar och styr kosan mot Tomani, där helikoptern ska hämta upp oss. Det tar tre timmar, på stundtals urusel väg, att ta sig till Tomani (som för övrigt ska betyda ”Vägs ände”, passande nog). Från Tomani flyger vi till laxcampen i Rhynda där vi hämtar vår utrustning och kocken Vasiliev, äter en sen lunch samt får våra vadare och skor desinficerade. Sedan flyger vi till vår första älv, Eastern Litza, där vi ska fiska fram till tisdag eftermiddag. Vi slår upp vårt läger vid ”Running Pool” och Martin går igen de regler som gäller för fisket. Det är catch and release som gäller, vi måste använda knutlöst nät i håvarna, ingen nedskräpning får ske, o s v. När vi är klara med lägret och informationen är klockan tio på kvällen och vi är fiskesugna till tusen. Vi drar lott om fiskeplatserna och Matte får högsta vinsten: han får fiska på sjönacken.

I den mörka augustinatten sprider vi ut oss längs strömsträckan vid lägret men fisket är trögt och det är bara Matte som drar fisk. Efter fem minuters fiske får han en öring på 1,7 kg och strax efter en på 1,9. Bägge fiskarna tog på en svart streamer. Lite senare på natten tar Matte sin tredje fisk, en öring på 1,5 kg. Bra start för honom men vi andra får lägga oss utan att ha landat någon fisk.Dagen därpå delar vi in oss i tre gäng och Martins gäng tar gummibåten och åker uppströms till ett ställe som kallas för ”Leifs ström”. William och Joel fiskar och filmar vid lägret och jag och Matte ska vandra nedströms. Vi packar matsäck och drar iväg mitt på dagen. Fiskesuget är såklart stort så vi börjar fiska strax nedströms lägerplatsen. Jag lockar upp en öring till min stora Streaking Caddis tre gånger innan jag lyckas kroka den. Jag landar min första Kolaöring och den väger 1,5 kilo. Det skulle visa sig bli den minsta fisken för mig den dagen.

Jag och Matte fiskar oss sakta vidare och vid strömmens utlopp i selet nedströms lägret ser jag en fisk vaka. Jag lufttorkar min Streaking Caddis och fettar in den en extra gång. Jag lägger ut flugan i strömmen och matar löslina för att få flugan att driva ner mot fisken. Med ett mäktigt vak försvinner flugan och jag gör mothugg. Det tar tvärstopp och sedan drar fisken ut tio meter i en rusning. Jag sätter hård press på öringen och efter ett par minuter är den vid mina fötter. Den är större än jag trodde och det är med visst besvär som jag får in den i håven. Jag väger öringen snabbt och den tynger ner vågen till 3,8 kilo. Det är den största öringen jag tagit på torrfluga och det visade sig bli resans största fisk. Jag sätter sedan snabbt ut den igen och i samma ögonblick börjar det mullra hotfullt vid horisonten. Ett ordentligt åskväder är på gång och vi beslutar oss för att skippa turen nedströms och går tillbaka till lägret. Vi tillbringar en dryg timme i vårt förrådstält medan ovädret drar förbi. Matte passar sedan på att ta en eftermiddagslur men jag fortsätter att fiska. På ett par timmar fångar jag fem öringar mellan 2,0 till 2,9 kilo. De tar på torrfluga, en stor brun Streaking Caddis och uppströms fiskad nymf, en grön Double Leg.

Expeditionen till Leifs ström har också varit lyckad. Micke toppade med en öring på 3,1 kilo och Maria tog en på 2,5, personbästa på fluga för henne. Samtliga har fått fisk idag utom Matte men han får skylla sig själv eftersom han sov bort ett par timmar på eftermiddagen.På måndagen drar jag, Matte, William, Joel och Martin upp till ”Leifs ström”. Fisket är till en början trögt men när jag provar en musimitation exploderar vattnet och musen flyger iväg. Nytt utlägg och denna gång fastnar öringen. Den är 52 cm lång och bjuder på en bra fight. Strax senare får jag en mindre öring, 35 cm, på Streaking Caddis. Matte nöter på med sin svarta streamer och belönas med flera fina öringar under dagen. Den största för hans del väger 3,1 kilo och Matte tog den på exakt samma ställe som Micke gjorde dagen före. Kan det vara samma öring? Jag fiskar med nymf och sjunkande E12:a i ”Leifs ström” och får 3 öringar på 2,7, 2,5 och 2,4 kilo. På hemvägen har jag flera ”påslag” på musimitationen men lyckas inte kroka någon av dem. Vi funderar på om det kan vara så att öringarna inte hugger utan först försöker dränka eller få ner musimitationerna under vattnen innan de hugger?

Inte ens hatten avskräckte öringarna från att hugga...

Tisdag förmiddag lyckas jag med konststycket att kroka sex stycken fina öringar men tappa dem allihop. Medan vi packar hop lägret går blicken ständigt ut mot strömmen för att kolla vak. Plötsligt slår en fisk fem meter från land alldeles utanför vårt tält. Jag greppar flugspöt och viftar ut flugan. Fisken tvekar inte en sekund utan smäller på direkt. Den visar sig väga 2,6 kilo och blev en fin avslutning på dagarna vid Eastern Litza.

På utsatt tid, 14:00, kommer helikoptern och hämtar oss. Vi flyger till den andra älven, Kharlovka, där vi ska stanna vid ”Scones Pool” till på fredag. Vid Kharlovka slår vädret tyvärr om. Det blir hård nordlig vind med regnskurar och fisket blir trögt, för att inte säga stendött. Vi delar oss i två gäng och jag, Matte, William och Joel stannar vid ”Scones Pool” medan resten av gänget vandrar upp till ”Kojan”. Fisket är uselt för oss vid ”Scones Pool” och det är mest bara gäddorna som är på hugget. Matte håller dock stilen någorlunda när han till slut får en öring på 8 hekto. Uppe vid kojan drar det andra gänget en hel del öring i fin storlek, så de har bättre tur med fisket.

På onsdagen sticker vi nedströms och fiskar av fyra kortare strömsträckor. Vädret är fortfarande dåligt men vi får ändå ett gäng öringar och några gäddor under dagen. Matte är värst med fyra öringar; 1,9 kg, 1,8 kg, 1,4 kg och 1,2 kg. Återigen är det den svarta streamern som öringarna inte kunnat motstå. Jag landar tre öringar under dagen: en på 1,6 kg samt en på 42 cm och en på 43 cm, även dessa tre togs på en svart streamer.

På torsdagen är jag och Matte till en början ensamma uppe vid ”Kojan” men tyvärr är fisket väldigt trögt. Vi har en del påslag och lyckas fånga fem öringar. Matte är värst igen med fyra stycken; 1,0 kg, 1,1 kg, 1,5 kg och 1,8 kg. Själv lyckas jag få en liten på 35 cm. Senare på eftermiddagen dyker Veikko, Micke och Lasse upp med båt men det är lika trögt från båt som från land. När vi på kvällen summerar dagen är det inte fler än nio öringar som vi fångat och gänget som fiskade nerströms lägret fick inte en enda öring. Vi beslutar oss dock för att fiska vid ”Kojan” igen på fredag morgon och sedan snabbt packa ihop lägret, för vi ska bli hämtade 14:00.

Det blev jag, Veikko och Micke som stack upp till ”Kojan”. Förhoppningarna var stora för vädret hade plötsligt blivit mycket bättre men vi hade inte så mycket tid på oss. Jag började fiska vid den övre forsnacken och på tredje kastet bet en öring över min svarta streamer. Micke, som fiskade en bit nedströms, var vänlig nog att komma och assistera vid håvningen. Fighten tog ett par minuter och sedan låg en öring på 2,4 kilo i håven. Som tack för hjälpen erbjöd jag Micke att byta plats och han fortsatte fiska på nacken medan jag klev nedströms. Jag lade ut streamern i ett kort kast strax nedanför nacken och det högg direkt. Fisken gick direkt ut i strömmen och parkerade sig där. Jag fick kämpa på för att få den att flytta sig men jag kunde inte få in den till land där jag stod. Istället rusade fisken med strömmen och jag sprang efter. Vid nästa hölja ca 25 meter längre ner stannade fisken och jag kunde, efter visst besvär, håva en grann öring på 3,2 kilo. Micke tog i samma veva en öring på 1,5 kilo vid nacken och Veikko fick ett par mindre längre ner. Tyvärr hann vi inte fiska mer än en dryg timme men vi kunde ana vilket fiske man skulle kunna ha om förhållandena varit lite bättre än de vi haft vid Kharlovka.

Totalt fångade vi drygt 80 öringar över ett kilo, vilket får betraktas som en dålig fiskevecka på Kolahalvön. Normalt fångar man åtminstone det dubbla och toppnoteringen ligger på drygt tre hundra öringar över kilot på sex fiskare under en vecka. Hur många öringar vi tappade under veckan vet jag inte men de var rätt så många och det var en del som slet av tafsarna, trots att vi körde med 0,25 i tafsspetsen. Bästa förutsättningarna för fiske är normalt i början på juli, då kläckningarna kommer igång ordentligt. I augusti är det mer nymf och streamerfiske som gäller även om vi fångade en hel del öring på torrfluga också. Förutom öring och gädda finns det lax, lake, simpa och elritsa i älvarna. Sjöarna håller ofta enbart gädda och öring och vill man fiska röding på Kola måste man vara närmare Barents hav än vad vi var. Harr finns endast i älvarna på taigan, d v s Kolahalvöns skogsbevuxna södra del.

Hursomhelst är både jag och Matte väldigt nöjda med resan och vi har redan bokat in en ny tripp nästa år. Om någon är sugen på att hänga med så är det bara att höra av sig. I skrivande stund finns det ett par platser kvar vecka 33, då jag och Matte åker igen.

Sune Westberg
070-65 90 174